Från Förslag till Lag

Förslag om skoluniform i grundskolan: Orsaken till att jag valt just denna fråga är eftersom det i Storbritanien gett goda resultat att ha skoluniform. De har inte alls samma problematik där som vi har här i Skandinavien. Märkeshysterin bland dagens unga har gått över styr. Reaktionen från barn, föräldrar, och lärare växer sig starkare samtidigt som tidningarna tar upp frågan. Märkeskläderna säljer allt bättre till dagens ivra ungdomar medan konkurrensen bland de unga växer sig starkare. Hysterin kryper allt längre ner i åldrarna för varje dag. Föräldrarna känner sig tvingade till att betala för de dyra kläderna i rädsla för att deras barn inte ska bli accepterade i skolan. Resultatet av detta har blivit att kläderna blir allt dyrare. Nu kräver folket skoluniform för att få bukt på detta problem.

Lagförslaget skickas till Socialdemokraterna i riksdagen.

I riksdagens kammare presenterades förslaget av Socialdemokraternas riksdagsledarmot Maria Andersson. Ärendet fick namnet: Skoluniform i grundskolan. Resten av riksdagsledarmöterna reagerade positivt eftersom frågan redan varit aktuell under en längre tid i media. Reaktionerna från folket har redan varit stora. I utskottet blev reaktionerna blandade. I oppositionen var samtliga positiva. Särskilt Vänsterpartiet och flertalet Socialdemokrater. De ser detta som en bra möjlighet att få unga att bättre förstå pengarnas värde. Vare sig Moderaterna, Folkpartiet eller Centern var positiva till lagförslaget. De hävdar att det inskränker på den fria individens frihet att själv forma sin personlighet.

Debatten gick stundtals hätskt till mellan oppositionens och den borgerliga alliansens partier. Så småningom efter en lång tid av diskussioner lades lagförslaget ned. Majoriteten hävdade att förslaget skulle vara ogenomförbart eftersom man förstod att förändringen inte skulle accepteras av ungdomarna. Trots att de flesta var ense om att det var ett bra förslag med skoluniform, förstod de alla att det aldrig skulle fungera i praktiken. Däremot diskuterades vidare om ifall man skulle ge ungdomarna själva möjlighet att tycka till och kanske få det genomfört därefter.

Dagen efter röstningen var stämningen som vilken annan dag som helst på jobbet. Eftersom viljan hos landets föräldrar att införa skoluniform i grundskolan varit så stor hade förslaget gått från idé till utredning. Partierna försvarade också sina idéer och argumenterade för vad de ansåg i frågan. Samtidigt visste de flesta att idén var svår att genomföra så därför var reaktionerna på röstresultatet föga förvånande. Alla var på något sätt ense om att röstresultatet var det enda rätta eftersom förslaget flera gånger blommat upp i media för att sedan blåsa bort med vinden.

Följande vecka efter att beslutet fattades i riksdagen var folkets reaktioner blandade. Föräldrar runt om i landet var särskilt upprörda eftersom resultatet av omröstningen innebar tunnare plånböcker för dem. Detta syntes genast i tidningarna där upprörda föräldrar skrev och kommenterade beslutet. Ungdomarna i landet blev gäremot nöjda eftersom de verkligen inte ville ha skoluniform i skolan. De är vana med "vanliga" kläder och vill fortsätta att känna den friheten. Snart tystades frågan som så många gånger förut. Det blev inga skoluniformer nu heller.