onsdag 9 december 2009
Individuell reflektion. Dagbok
Första dagen på caseavslutet fick vi reda på att vi skulle dra till stan med gruppen och fotografera. Fotona skulle passa in på vissa ord. Dagen därpå åkte vi iväg med casegruppen och fotograferade. Orden vi valde var riksdagen, sekularisering, mänskliga rättigheter, medborgarskap och statsnationalism. Först åkte vi och fotograferade riksdagshuset till ordet riksdagen. Sedan gick vi till en kyrka och fotograferade en skylt där det stod att det var stängt. Ordet var sekularisering. Till mänskliga rättigheter fotograferade vi en luffare. Statshuset blev symbolen för statsnationalism.
måndag 7 december 2009
Språksociologi
Inledning:
Att studera och undersöka skillnaden mellan mannligt respektive kvinnligt språk kallas Språksociologi. Många hävdar att kvinnor och män pratar om olika saker, andra hävdar att deras ordval skiljer sig mycket åt. Detta är Språksociologi.
Frågeställning:
Är det någon skillnad på vad män och kvinnor pratar om? I så fall, vad beror detta på?
Metod:
Först och främst har jag skrivit vad jag själv tror och tycker. För övrigt har jag frågat min bror och en tjej kompis som heter Hanna om vad de tror.
Resultat:
Jag tror att tjejer har lättare för att prata om personliga saker och känslor. De är mer öppna när de pratar med varandra och har därför också lättare för att hjälpas åt. Män däremot är mer rakt på och vill helst prata om ”tuffare” saker. Jag menar ungefär sport, teknik eller dataspel. Jag säger inte att det bara är männen som pratar om detta, utan att jag tror det är vanligare att männen pratar om dessa ämnen. Förr var det alltid männen som jobbade, idrottade och krigade vilket kan vara en stor orsak till varför de oftare pratar om vardagliga saker. Kvinnorna har alltid varit hemma och försörjt familjen. Det är kvinnorna som hållit samman familjen och sett till att männen kan bege sig ut för att arbeta.
Källförteckning:
Jag själv
Oscar (min bror)
Hanna (tjej kompis)
Inledning:
Att studera och undersöka skillnaden mellan mannligt respektive kvinnligt språk kallas Språksociologi. Många hävdar att kvinnor och män pratar om olika saker, andra hävdar att deras ordval skiljer sig mycket åt. Detta är Språksociologi.
Frågeställning:
Är det någon skillnad på vad män och kvinnor pratar om? I så fall, vad beror detta på?
Metod:
Först och främst har jag skrivit vad jag själv tror och tycker. För övrigt har jag frågat min bror och en tjej kompis som heter Hanna om vad de tror.
Resultat:
Jag tror att tjejer har lättare för att prata om personliga saker och känslor. De är mer öppna när de pratar med varandra och har därför också lättare för att hjälpas åt. Män däremot är mer rakt på och vill helst prata om ”tuffare” saker. Jag menar ungefär sport, teknik eller dataspel. Jag säger inte att det bara är männen som pratar om detta, utan att jag tror det är vanligare att männen pratar om dessa ämnen. Förr var det alltid männen som jobbade, idrottade och krigade vilket kan vara en stor orsak till varför de oftare pratar om vardagliga saker. Kvinnorna har alltid varit hemma och försörjt familjen. Det är kvinnorna som hållit samman familjen och sett till att männen kan bege sig ut för att arbeta.
Källförteckning:
Jag själv
Oscar (min bror)
Hanna (tjej kompis)
torsdag 3 december 2009
Svenskhet, förut, idag och i framtiden
De första dagarna av SVEA:Caset hade jag en stats-nationalistisk syn på svenskar och svenskhet. Jag tyckte att man var svensk bara man hade ett medborgarskap. Detta påstående håller jag fortfarande fast vid. Dock har jag utvecklat min syn lite. Nu, cirka 5 veckor senare ser jag mer på en svensk som ett sätt att vara. Allt med oss svenskar hänger på något sätt ihop. Vi bär på någon slags neutralitet. Vi är lagom helt enkelt. Ordet lagom finns bara i det svenska språket vilket jag inte alls tycker är konstigt. Det återspeglar oss, vi är lagom.
Jag tror att detta kommit till genom att vi har det så bra här. Vi kan oftast lita på staten och samhället. I andra länder ser man utbildning, jobb och försörjning som det enda viktiga. Det krävs för att överleva. Vi svenskar ser det som något vi måste göra för att ha råd och tid till att roa oss och komma bort från den ”tråkiga” vardagen. Vi gör allt vi kan för att krydda till tillvaron. Jag tror att den säkerheten vi känner ligger till grund för många saker. Det är därför vi är så främlingsfientliga. Vi vill inte att någon främmande religion eller något främmande folk ska störa vår välfärd. Därför är vi också konflikträdda och osäkra. Om man leker med tanken lite: Oj, vad händer nu?, vad kommer att hända? Tänk om vår trygghet rubbas. Tänk om man helt plötsligt måste börja kämpa. Varför ska något som fungerar, behöva förändras?
Vi vill kunna lita på våra lagar och regler. Till och med våra normer vill vi kunna lita på för att känna säkerhet. Vi ställer oss i kö för att vi vet att det fungerar och då slipper stöta oss med folk. Som en invandrare från Frankrike nämnde i serien Världens Modernaste Land: ordspråket ”tyst och fin” är för svenskar något positivt. Om vi kniper käft slipper vi störa den ordning som vi strävar efter. I Frankrike däremot är detta absurt. Är man tyst och fin är det något fel. De vill att man ska våga yttra sig och ta plats.
Så här gick det till: För cirka 150 år sedan var Sverige ett jordbrukssamhälle. Alla byar var som egna lokala länder. Bodde man i en by i Sverige tillhörde man byn, inte Sverige. (så kände man). I byarna fanns endast vad som krävdes för att försörja just den byn. Samtidigt hade Industrialiseringen börjat ta fart i Storbritanien. Ångmaskinen var uppfunnen och man kunde börja massproducera. För att transportera kolet för att driva ångmaskinerna, från gruvorna till fabrikerna krävdes järnvägar. Nya yrken skapades och folket började flytta in till städerna för att jobba. Ett samhälle började skapas. Detta skedde också så småningom i Sverige. Industrialiseringen tog fart. Istället för en massa små byar som lokalproducerade varor till människorna i byarna, började också här folket flytta in till städerna för att få arbete på något av de massproducerande företagen. Fler yrken kom till och pengarna började rulla runt.
Detta spann vidare och ett samhälle skapades. Vi byggde också järnvägar för att transportera järnmalmen från gruvorna till fabrikerna. Nu behövdes nya lagar och regler. Begränsningar krävdes för att få samhället att fungera och för att det skulle vara rättvist. Vi började stötta varandra och bygga upp samhället vi skapat. En stat bildades.
Mitt sätt att se på svenskar har både fördelar och nackdelar. Det finns mycket positivt med Sverige och våra lagar. Däremot medför det också en del begränsningar. Jag tror det är viktigt för oss att tänka lite annorlunda och testa på nya saker. Vi måste också våga ta risker om vårt land ska utvecklas. Om man inte riskerar något vinner man inget. Ett positivt steg i rätt riktning är att vi börjat prova på främmande maträtter. Vi kan inte stänga ute allt främmande. Ett stort dilemma vi står inför är klimathotet. Detta hot kommer medföra att områdena kring ekvatorn kommer bli omöjliga att bo vid. Människorna där blir tvungna att flytta till kallare breddgrader. Detta måste vi vara öppna för.
Det är till stor del vi i västvärlden som står för den största andelen koldioxidutsläpp. Sedan måste vi också förstå att det är allas skyldighet att hjälpa varandra i kris. Vi kan inte gömma oss. Vem vet, kanske behöver vi någon dag deras hjälp. Om vi stänger ute och förbjuder allt främmande kommer vi att fastna. Det medför också större risk för konflikter eftersom folken i de värst drabbade länderna måste ha nånstans att ta vägen.
Det är skillnad på svenskt beteende och att vara svensk medborgare. Svenskt beteende är tillbakadraget och försiktigt. När jag såg på avsnitten av Världens Modernaste Land kom jag att tänka på att jag är väldigt, väldigt svensk. Rent utseendemässigt har jag ett väldigt traditionellt svenskt utseende. Jag är blond, lång och har blåa ögon. Till sättet är jag också typiskt svensk. Jag tycker själv att jag är lite blyg, försiktig och konflikträdd. Dessutom kommer jag från en helsvensk familj och ett väldigt tryggt område. Kanske är det därför jag är så blyg av mig.
Som jag nämnde tidigare skiljer jag på hur en svensk är, och svenskt medborgarskap. Enligt mig kan man ha svenskt medborgarskap utan att vara svensk. Jag är inte rasist eller nazist men jag ser på en svensk som en människa med svenska rötter. Alltså är en svensk för mig en ursvensk. Fördelen med mitt synsätt är att vi ”ursvenskar” känner en viss samhörighet. Vi känner en trygghet som jag nämnde tidigare. Nackdelen är att vi blir främlingsfientliga vilket medför att de ”ickesvenska” inte känner sig som en del av folket. Men detta blir lite fel. Man kan känna sig som en del av folket utan att vara svensk i mina ögon. Alla behöver inte känna och tänka som jag gör.
Generalisering av David Mårtenssons blogg:
David hade själv upptäckt genom att läsa andras bloggar, att många ser svenskheten som något negativt. Han tyckte det var fel och att det faktiskt finns många positiva sidor med svenskhet. Jag håller med. Allt är på gott och ont. Det finns många fördelar med hur Sverige fungerar och hur vi är. Dessutom måste vi vara stolta över oss själva. Visst finns det saker vi kan bli bättre på men det finns också saker vi är bra på.
Generalisering av Julius Noblings blogg:
Julius skrev i sin text att han tycker att alla svenskar har en skyldighet att rösta. Jag håller med. Om man väljer att inte rösta vid ett val, har man förbrukat sin rätt att påverka. Om man inte röstar kan man inte heller komma efteråt och klaga på samhället. Finns det inget parti man vill rösta på, borde man iallafall kunna rösta blankt.
Generalisering av Linnea Blomqvists blogg:
Linnea hävdar att det inte finns någon svenskhet. Hon svriver att alla är olika och har en egen svenskhet. Jag håller delvis med. Visst är alla olika och visst är inte alla svenskar konflikträdda. Det har hon rätt i. Vad hon inte förstått är att generaliseringen av oss svenskar gäller oss tillsammans med varandra. Det har ingenting med personlighet att göra. Svenskheten innebär hur vi är och uppför oss med varandra. Hur landet styrs och fungerar. Jag tycker att serien Världens Modernaste Land var jätteintressant och håller med om nästan allt som sägs. Så, för att knyta ihop säcken säger jag att Linnea har rätt i att alla är olika, däremot är generaliseringen av oss svenskar väldigt sann. Ett exempel: När två bilar i Italien krockar med varandra hoppar förarna ut ur bilarna och börjar skälla på varandra. I Sverige kliver de ut, skriver ner varandras regristreringsskyltar och låter försäkringsbolagen sköta resten.
Så här ser mitt Sverige ut år 2100:
Sverige kommer vara ett religionsfritt land. Vi kommer vara mer öppna för främmande religioner. Det har vi blivit tvungna till genom att klimatförändringen inneburit att folket kring ekvatorn och i U-Länderna blivit tvungna att röra sig mot kallare breddgrader. År 2100 har Sverige utvecklats och blivit ett öppnare och friare land. Blandningen av folk är större och demokratin har utvecklats vidare. Ordet nationalism är idag ett positivt ord och återspeglar synen på ett fritt Sverige.
För att framtidens elever ska vara stolta över sina förfäder måste vi ha varit öppna för invandring. Vi måste ha visat att vi varit öppna och vågat hjälpa andra. Kanske behöver vi en dag deras hjälp.
Jag tror att detta kommit till genom att vi har det så bra här. Vi kan oftast lita på staten och samhället. I andra länder ser man utbildning, jobb och försörjning som det enda viktiga. Det krävs för att överleva. Vi svenskar ser det som något vi måste göra för att ha råd och tid till att roa oss och komma bort från den ”tråkiga” vardagen. Vi gör allt vi kan för att krydda till tillvaron. Jag tror att den säkerheten vi känner ligger till grund för många saker. Det är därför vi är så främlingsfientliga. Vi vill inte att någon främmande religion eller något främmande folk ska störa vår välfärd. Därför är vi också konflikträdda och osäkra. Om man leker med tanken lite: Oj, vad händer nu?, vad kommer att hända? Tänk om vår trygghet rubbas. Tänk om man helt plötsligt måste börja kämpa. Varför ska något som fungerar, behöva förändras?
Vi vill kunna lita på våra lagar och regler. Till och med våra normer vill vi kunna lita på för att känna säkerhet. Vi ställer oss i kö för att vi vet att det fungerar och då slipper stöta oss med folk. Som en invandrare från Frankrike nämnde i serien Världens Modernaste Land: ordspråket ”tyst och fin” är för svenskar något positivt. Om vi kniper käft slipper vi störa den ordning som vi strävar efter. I Frankrike däremot är detta absurt. Är man tyst och fin är det något fel. De vill att man ska våga yttra sig och ta plats.
Så här gick det till: För cirka 150 år sedan var Sverige ett jordbrukssamhälle. Alla byar var som egna lokala länder. Bodde man i en by i Sverige tillhörde man byn, inte Sverige. (så kände man). I byarna fanns endast vad som krävdes för att försörja just den byn. Samtidigt hade Industrialiseringen börjat ta fart i Storbritanien. Ångmaskinen var uppfunnen och man kunde börja massproducera. För att transportera kolet för att driva ångmaskinerna, från gruvorna till fabrikerna krävdes järnvägar. Nya yrken skapades och folket började flytta in till städerna för att jobba. Ett samhälle började skapas. Detta skedde också så småningom i Sverige. Industrialiseringen tog fart. Istället för en massa små byar som lokalproducerade varor till människorna i byarna, började också här folket flytta in till städerna för att få arbete på något av de massproducerande företagen. Fler yrken kom till och pengarna började rulla runt.
Detta spann vidare och ett samhälle skapades. Vi byggde också järnvägar för att transportera järnmalmen från gruvorna till fabrikerna. Nu behövdes nya lagar och regler. Begränsningar krävdes för att få samhället att fungera och för att det skulle vara rättvist. Vi började stötta varandra och bygga upp samhället vi skapat. En stat bildades.
Mitt sätt att se på svenskar har både fördelar och nackdelar. Det finns mycket positivt med Sverige och våra lagar. Däremot medför det också en del begränsningar. Jag tror det är viktigt för oss att tänka lite annorlunda och testa på nya saker. Vi måste också våga ta risker om vårt land ska utvecklas. Om man inte riskerar något vinner man inget. Ett positivt steg i rätt riktning är att vi börjat prova på främmande maträtter. Vi kan inte stänga ute allt främmande. Ett stort dilemma vi står inför är klimathotet. Detta hot kommer medföra att områdena kring ekvatorn kommer bli omöjliga att bo vid. Människorna där blir tvungna att flytta till kallare breddgrader. Detta måste vi vara öppna för.
Det är till stor del vi i västvärlden som står för den största andelen koldioxidutsläpp. Sedan måste vi också förstå att det är allas skyldighet att hjälpa varandra i kris. Vi kan inte gömma oss. Vem vet, kanske behöver vi någon dag deras hjälp. Om vi stänger ute och förbjuder allt främmande kommer vi att fastna. Det medför också större risk för konflikter eftersom folken i de värst drabbade länderna måste ha nånstans att ta vägen.
Det är skillnad på svenskt beteende och att vara svensk medborgare. Svenskt beteende är tillbakadraget och försiktigt. När jag såg på avsnitten av Världens Modernaste Land kom jag att tänka på att jag är väldigt, väldigt svensk. Rent utseendemässigt har jag ett väldigt traditionellt svenskt utseende. Jag är blond, lång och har blåa ögon. Till sättet är jag också typiskt svensk. Jag tycker själv att jag är lite blyg, försiktig och konflikträdd. Dessutom kommer jag från en helsvensk familj och ett väldigt tryggt område. Kanske är det därför jag är så blyg av mig.
Som jag nämnde tidigare skiljer jag på hur en svensk är, och svenskt medborgarskap. Enligt mig kan man ha svenskt medborgarskap utan att vara svensk. Jag är inte rasist eller nazist men jag ser på en svensk som en människa med svenska rötter. Alltså är en svensk för mig en ursvensk. Fördelen med mitt synsätt är att vi ”ursvenskar” känner en viss samhörighet. Vi känner en trygghet som jag nämnde tidigare. Nackdelen är att vi blir främlingsfientliga vilket medför att de ”ickesvenska” inte känner sig som en del av folket. Men detta blir lite fel. Man kan känna sig som en del av folket utan att vara svensk i mina ögon. Alla behöver inte känna och tänka som jag gör.
Generalisering av David Mårtenssons blogg:
David hade själv upptäckt genom att läsa andras bloggar, att många ser svenskheten som något negativt. Han tyckte det var fel och att det faktiskt finns många positiva sidor med svenskhet. Jag håller med. Allt är på gott och ont. Det finns många fördelar med hur Sverige fungerar och hur vi är. Dessutom måste vi vara stolta över oss själva. Visst finns det saker vi kan bli bättre på men det finns också saker vi är bra på.
Generalisering av Julius Noblings blogg:
Julius skrev i sin text att han tycker att alla svenskar har en skyldighet att rösta. Jag håller med. Om man väljer att inte rösta vid ett val, har man förbrukat sin rätt att påverka. Om man inte röstar kan man inte heller komma efteråt och klaga på samhället. Finns det inget parti man vill rösta på, borde man iallafall kunna rösta blankt.
Generalisering av Linnea Blomqvists blogg:
Linnea hävdar att det inte finns någon svenskhet. Hon svriver att alla är olika och har en egen svenskhet. Jag håller delvis med. Visst är alla olika och visst är inte alla svenskar konflikträdda. Det har hon rätt i. Vad hon inte förstått är att generaliseringen av oss svenskar gäller oss tillsammans med varandra. Det har ingenting med personlighet att göra. Svenskheten innebär hur vi är och uppför oss med varandra. Hur landet styrs och fungerar. Jag tycker att serien Världens Modernaste Land var jätteintressant och håller med om nästan allt som sägs. Så, för att knyta ihop säcken säger jag att Linnea har rätt i att alla är olika, däremot är generaliseringen av oss svenskar väldigt sann. Ett exempel: När två bilar i Italien krockar med varandra hoppar förarna ut ur bilarna och börjar skälla på varandra. I Sverige kliver de ut, skriver ner varandras regristreringsskyltar och låter försäkringsbolagen sköta resten.
Så här ser mitt Sverige ut år 2100:
Sverige kommer vara ett religionsfritt land. Vi kommer vara mer öppna för främmande religioner. Det har vi blivit tvungna till genom att klimatförändringen inneburit att folket kring ekvatorn och i U-Länderna blivit tvungna att röra sig mot kallare breddgrader. År 2100 har Sverige utvecklats och blivit ett öppnare och friare land. Blandningen av folk är större och demokratin har utvecklats vidare. Ordet nationalism är idag ett positivt ord och återspeglar synen på ett fritt Sverige.
För att framtidens elever ska vara stolta över sina förfäder måste vi ha varit öppna för invandring. Vi måste ha visat att vi varit öppna och vågat hjälpa andra. Kanske behöver vi en dag deras hjälp.
måndag 30 november 2009
bryta en norm
Sådana blev reaktionerna när vi sjöng på buss 411 mot ektorp. Som väntat var det ingen som vågade säga ifrån. Inte ens busschauffören. Vi sjöng högt och tydligt. De enda reaktionerna vi fick var att någon satt sina ipod hörlurar i öronen. Någon annan började läsa tidningen för att byta fokus. Om jag själv var en av de andra på bussen hade jag blivit lite smårädd och fundersam. Jag hade inte sagt till.
fredag 27 november 2009
Sjung på bussen och tacka för skjutsen
Vi ska sjunga på bussen och tacka för skjutsen. Vår låt blir Sweet Home Alabama av Lynyrd Skynard. Jag tror att chauffören kommer bli störd och säga ifrån. Däremot tror jag ingen av de andra passagerarna kommer våga. Vi ska sjunga i lagom volym utan att störa. Jag tror det kommer gå bra.
Från Förslag till Lag
Förslag om skoluniform i grundskolan: Orsaken till att jag valt just denna fråga är eftersom det i Storbritanien gett goda resultat att ha skoluniform. De har inte alls samma problematik där som vi har här i Skandinavien. Märkeshysterin bland dagens unga har gått över styr. Reaktionen från barn, föräldrar, och lärare växer sig starkare samtidigt som tidningarna tar upp frågan. Märkeskläderna säljer allt bättre till dagens ivra ungdomar medan konkurrensen bland de unga växer sig starkare. Hysterin kryper allt längre ner i åldrarna för varje dag. Föräldrarna känner sig tvingade till att betala för de dyra kläderna i rädsla för att deras barn inte ska bli accepterade i skolan. Resultatet av detta har blivit att kläderna blir allt dyrare. Nu kräver folket skoluniform för att få bukt på detta problem.
Lagförslaget skickas till Socialdemokraterna i riksdagen.
I riksdagens kammare presenterades förslaget av Socialdemokraternas riksdagsledarmot Maria Andersson. Ärendet fick namnet: Skoluniform i grundskolan. Resten av riksdagsledarmöterna reagerade positivt eftersom frågan redan varit aktuell under en längre tid i media. Reaktionerna från folket har redan varit stora. I utskottet blev reaktionerna blandade. I oppositionen var samtliga positiva. Särskilt Vänsterpartiet och flertalet Socialdemokrater. De ser detta som en bra möjlighet att få unga att bättre förstå pengarnas värde. Vare sig Moderaterna, Folkpartiet eller Centern var positiva till lagförslaget. De hävdar att det inskränker på den fria individens frihet att själv forma sin personlighet.
Debatten gick stundtals hätskt till mellan oppositionens och den borgerliga alliansens partier. Så småningom efter en lång tid av diskussioner lades lagförslaget ned. Majoriteten hävdade att förslaget skulle vara ogenomförbart eftersom man förstod att förändringen inte skulle accepteras av ungdomarna. Trots att de flesta var ense om att det var ett bra förslag med skoluniform, förstod de alla att det aldrig skulle fungera i praktiken. Däremot diskuterades vidare om ifall man skulle ge ungdomarna själva möjlighet att tycka till och kanske få det genomfört därefter.
Dagen efter röstningen var stämningen som vilken annan dag som helst på jobbet. Eftersom viljan hos landets föräldrar att införa skoluniform i grundskolan varit så stor hade förslaget gått från idé till utredning. Partierna försvarade också sina idéer och argumenterade för vad de ansåg i frågan. Samtidigt visste de flesta att idén var svår att genomföra så därför var reaktionerna på röstresultatet föga förvånande. Alla var på något sätt ense om att röstresultatet var det enda rätta eftersom förslaget flera gånger blommat upp i media för att sedan blåsa bort med vinden.
Följande vecka efter att beslutet fattades i riksdagen var folkets reaktioner blandade. Föräldrar runt om i landet var särskilt upprörda eftersom resultatet av omröstningen innebar tunnare plånböcker för dem. Detta syntes genast i tidningarna där upprörda föräldrar skrev och kommenterade beslutet. Ungdomarna i landet blev gäremot nöjda eftersom de verkligen inte ville ha skoluniform i skolan. De är vana med "vanliga" kläder och vill fortsätta att känna den friheten. Snart tystades frågan som så många gånger förut. Det blev inga skoluniformer nu heller.
Lagförslaget skickas till Socialdemokraterna i riksdagen.
I riksdagens kammare presenterades förslaget av Socialdemokraternas riksdagsledarmot Maria Andersson. Ärendet fick namnet: Skoluniform i grundskolan. Resten av riksdagsledarmöterna reagerade positivt eftersom frågan redan varit aktuell under en längre tid i media. Reaktionerna från folket har redan varit stora. I utskottet blev reaktionerna blandade. I oppositionen var samtliga positiva. Särskilt Vänsterpartiet och flertalet Socialdemokrater. De ser detta som en bra möjlighet att få unga att bättre förstå pengarnas värde. Vare sig Moderaterna, Folkpartiet eller Centern var positiva till lagförslaget. De hävdar att det inskränker på den fria individens frihet att själv forma sin personlighet.
Debatten gick stundtals hätskt till mellan oppositionens och den borgerliga alliansens partier. Så småningom efter en lång tid av diskussioner lades lagförslaget ned. Majoriteten hävdade att förslaget skulle vara ogenomförbart eftersom man förstod att förändringen inte skulle accepteras av ungdomarna. Trots att de flesta var ense om att det var ett bra förslag med skoluniform, förstod de alla att det aldrig skulle fungera i praktiken. Däremot diskuterades vidare om ifall man skulle ge ungdomarna själva möjlighet att tycka till och kanske få det genomfört därefter.
Dagen efter röstningen var stämningen som vilken annan dag som helst på jobbet. Eftersom viljan hos landets föräldrar att införa skoluniform i grundskolan varit så stor hade förslaget gått från idé till utredning. Partierna försvarade också sina idéer och argumenterade för vad de ansåg i frågan. Samtidigt visste de flesta att idén var svår att genomföra så därför var reaktionerna på röstresultatet föga förvånande. Alla var på något sätt ense om att röstresultatet var det enda rätta eftersom förslaget flera gånger blommat upp i media för att sedan blåsa bort med vinden.
Följande vecka efter att beslutet fattades i riksdagen var folkets reaktioner blandade. Föräldrar runt om i landet var särskilt upprörda eftersom resultatet av omröstningen innebar tunnare plånböcker för dem. Detta syntes genast i tidningarna där upprörda föräldrar skrev och kommenterade beslutet. Ungdomarna i landet blev gäremot nöjda eftersom de verkligen inte ville ha skoluniform i skolan. De är vana med "vanliga" kläder och vill fortsätta att känna den friheten. Snart tystades frågan som så många gånger förut. Det blev inga skoluniformer nu heller.
Formell och Informell Makt
Informell makt:
Om man är en grupp individer har alla sin egen roll. Den i gruppen som tagit ledarrollen utan att ha fått den sig tilldelad av de andra, har informell makt. Ett exempel är eleverna i en skola. Rektorn och lärarna har formell makt över eleverna, men om eleverna tillsammans går ihop för att kräva förändring av något slag, ger de sig själva informell makt. De får makten att förändra något på skolan eftersom det är dem skolan består av. Informella lagar är samma sak som normer och oskrivna regler. En formell lag är att man ska stå på höger sida och gå på vänster sida i en rulltrappa. En annan är att man äter med gaffeln i vänster hand och kniven i höger. Det finns ingen formell regel som bestämmer detta, men man gör det av ren intuition.
Formell makt:
Formell makt har en individ som fått den sig tilldelad. Exempel är politiker, chefer, lärare, lagkaptener i sport, domare, staten osv. Alltså dem som fått den sig tilldelad av de andra och som följer formella regler. Skillnaden mellan formell och informell makt är att formell makt har man fått genom exempelvis röstning, val eller formella regler. Dem som har formell makt måste följa formella lagar och regler. Informell makt ägs exempelvis av en ledare i en grupp. Personen har altså själv tagit makten men det är ingenting som säger att personen måste ha den. En klassrådsrepresentant har formell makt eftersom han eller hon blivit framröstad. Detsamma gäller med politiker. De har blivit framröstade av folket för att fatta beslut och bär makten på lagligt vis. Det finns även formella regler och lagar. Dessa har grund till varför de finns och vi måste följa dem för att inte bli straffade.
Diskriminering:
En diskriminerande handling är exempelvis när en chef väljer att anställa en person före en annan, bara på grund av dennes kön, etnisk tillhörighet, religion, ålder osv. Om en person får lägre lön bara på grund av sin ålder är det diskriminering. Om en man och en kvinna söker ett jobb och mannen får det, bara på grund av sitt kön, har kvinnan blivit diskriminerad. I båda dessa fall ska man vända sig till diskrimineringsombudsmannen om man känner sig diskriminerad.
Om man blivit diskriminerad på jobbet, i skolan, på högskolan, i affären eller när man köper eller hyr en bostad är det diskrimineringsombudsmannen man ska vända sig till för att få upprättelse. Även i samband med föräldraledightet. Detta gäller endast i samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. En informell lag är att män inte bär kjol i Sverige. Om du går med en kjol genom stan får du räkna med att få folks blickar vända mot dig. Du har däremot inte gjort något formellt fel. Om dem som ser dig med kjol börjar ropa kränkande saker bara för att du bär kjol har du blivit diskriminerad och ska vända dig till polisen. Har man blivit diskriminerad på gatan är det polisen man ska vända sig till. Utfrysning är ett bra exempel på informell diskriminering. Om man blir utfryst på sitt jobb av sina arbetskamrater är det informell mobbning.
Även om dina arbetskamrater verkligen menar dig illa, blir det svårt som utsatt att göra något åt saken eftersom det inte finns någon formell lag som säger att alla måste prata med varandra. Det man kan göra är att tala med sin chef, anmäla till facket, eller konfrontera mobbarna om man vågar. Känner man sig kränkt på offentlig plats är det alltid polisen man ska vända sig till. Det kan gälla hets mot folkgrupp, könsdiskriminering, sexuell läggning, hatbrott osv.
Vart ska man vända sig om diskrimineringombudsmannen inte kan göra något? Här är några exempel:
Yttrande eller tryckfrihetsbrott - www.jk.se
Mobbning - www.skolinspektionen.se/beo
Förolämpad ev privatperson - www.polisen.se
Våld mot kvinnor/våld i nära relationer - www.roks.se, www.kvinnojour.com
www.rfsl.se/brottsoffer
Hets mot folkgrupp - www.polisen.se
Hatbrott - www.rfsl.se/brottsoffer
Om man är en grupp individer har alla sin egen roll. Den i gruppen som tagit ledarrollen utan att ha fått den sig tilldelad av de andra, har informell makt. Ett exempel är eleverna i en skola. Rektorn och lärarna har formell makt över eleverna, men om eleverna tillsammans går ihop för att kräva förändring av något slag, ger de sig själva informell makt. De får makten att förändra något på skolan eftersom det är dem skolan består av. Informella lagar är samma sak som normer och oskrivna regler. En formell lag är att man ska stå på höger sida och gå på vänster sida i en rulltrappa. En annan är att man äter med gaffeln i vänster hand och kniven i höger. Det finns ingen formell regel som bestämmer detta, men man gör det av ren intuition.
Formell makt:
Formell makt har en individ som fått den sig tilldelad. Exempel är politiker, chefer, lärare, lagkaptener i sport, domare, staten osv. Alltså dem som fått den sig tilldelad av de andra och som följer formella regler. Skillnaden mellan formell och informell makt är att formell makt har man fått genom exempelvis röstning, val eller formella regler. Dem som har formell makt måste följa formella lagar och regler. Informell makt ägs exempelvis av en ledare i en grupp. Personen har altså själv tagit makten men det är ingenting som säger att personen måste ha den. En klassrådsrepresentant har formell makt eftersom han eller hon blivit framröstad. Detsamma gäller med politiker. De har blivit framröstade av folket för att fatta beslut och bär makten på lagligt vis. Det finns även formella regler och lagar. Dessa har grund till varför de finns och vi måste följa dem för att inte bli straffade.
Diskriminering:
En diskriminerande handling är exempelvis när en chef väljer att anställa en person före en annan, bara på grund av dennes kön, etnisk tillhörighet, religion, ålder osv. Om en person får lägre lön bara på grund av sin ålder är det diskriminering. Om en man och en kvinna söker ett jobb och mannen får det, bara på grund av sitt kön, har kvinnan blivit diskriminerad. I båda dessa fall ska man vända sig till diskrimineringsombudsmannen om man känner sig diskriminerad.
Om man blivit diskriminerad på jobbet, i skolan, på högskolan, i affären eller när man köper eller hyr en bostad är det diskrimineringsombudsmannen man ska vända sig till för att få upprättelse. Även i samband med föräldraledightet. Detta gäller endast i samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. En informell lag är att män inte bär kjol i Sverige. Om du går med en kjol genom stan får du räkna med att få folks blickar vända mot dig. Du har däremot inte gjort något formellt fel. Om dem som ser dig med kjol börjar ropa kränkande saker bara för att du bär kjol har du blivit diskriminerad och ska vända dig till polisen. Har man blivit diskriminerad på gatan är det polisen man ska vända sig till. Utfrysning är ett bra exempel på informell diskriminering. Om man blir utfryst på sitt jobb av sina arbetskamrater är det informell mobbning.
Även om dina arbetskamrater verkligen menar dig illa, blir det svårt som utsatt att göra något åt saken eftersom det inte finns någon formell lag som säger att alla måste prata med varandra. Det man kan göra är att tala med sin chef, anmäla till facket, eller konfrontera mobbarna om man vågar. Känner man sig kränkt på offentlig plats är det alltid polisen man ska vända sig till. Det kan gälla hets mot folkgrupp, könsdiskriminering, sexuell läggning, hatbrott osv.
Vart ska man vända sig om diskrimineringombudsmannen inte kan göra något? Här är några exempel:
Yttrande eller tryckfrihetsbrott - www.jk.se
Mobbning - www.skolinspektionen.se/beo
Förolämpad ev privatperson - www.polisen.se
Våld mot kvinnor/våld i nära relationer - www.roks.se, www.kvinnojour.com
www.rfsl.se/brottsoffer
Hets mot folkgrupp - www.polisen.se
Hatbrott - www.rfsl.se/brottsoffer
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
